Ånglok

 

 SJ B 1364 NOHAB 1918 (2’C-2’2′) Avställd i Katrineholm för byte av främre boggi reparation av en Flodinventil. Loket provkördes sist då SÅS firade 20-årsjubileum (1994).  Lokmodellen B var ett av SJ´s vanligaste och användes i alla typer av tåg över hela Sverige. 1364 var i drift långt in på 60-talet men ställdes därefter in i beredskapsskjul, där det hämtades av SÅS i samband med att dåv. SJ avvecklade beredskapsångloken.Loket är för närvarande avställt och sparas för kommande generationer. Skicket är mycket gott och loket har fortfarande sitt rostskyddslager från beredskapstiden.

B-1364 B1364

  • EVN 90 74 0001 364 1
  • Slidstyrning Walschaert.
  • Cylinderdiameter 590 x 620 mm
  • Drivhjul 1750 mm
  • Löphjul 970 mm
  • Hjulbas 8200 mm
  • Materialvikt 64 ton + Tender A 20,6 ton
  • Tjänstevikt 70,2 ton + Tender A 46,6 ton
  • Längd ö.b. lok + tender 19490 mm
  • Hjulbas lok + tender 16150 mm
  • Rosteryta 2,60 kvm
  • Ångtryck 12kp/cm2
  • Dragkraft 9,6 Mp
  • Största tillåtna hastighet 90 km/t
  • Anm: Byggd efter förebild av Preussiska P8-loken. Totalt tillverkade 99 st

SJ E2 1242 Atlas Stockholm 1915 (1’D-3) Sista tenderloket byggt i Stockholm. Avställt i Västberga i väntan på tubbyte. Tidigare driftslok hos SÅS under många år. Ångloksmodellen E2 är ursprungligen av modell E, men som fick pannorna framflyttade i samband med att de fick överhettningsslingor, och fick samtidigt en extra löpaxel fram. 1242 tjänstgjorde i alla typer av tåg och användes in på 1960-talet innan det blev avställt som beredskapsånglok i ett lokhus i Ravenjaur norr om Arvidsjaur. SÅS köpte därefter loket och hämtade det på plats i beredskapsskjulet.

E2-1242 

  • EVN 90 74 0001 242 9
  • Cylinderdiameter 500 x 600 mm.
  • Slidstyrning Walschaert.
  • Drivhjul 1388 mm
  • Löphjul 970 mm
  • Hjulbas 7050 mm
  • Materialvikt 53 ton + Tender L 13,6 ton
  • Tjänstevikt 57,5 ton + Tender L 33,6 ton
  • Längd ö.b. lok + tender 17650 mm
  • Hjulbas lok + tender 13850 mm
  • Rosteryta 2,08 kvm
  • Ångtryck 12kp/cm2
  • Dragkraft 9,0 Mp
  • Största tillåtna hastighet 70 km/t
  • Anm: 90 stycken av lokmodell E byggdes 1935-51 om för bättre gångegenskaper och höjd hastighet. Lokens ramar förlängdes och loken fick en löpaxel fram, samtidigt som pannorna flyttades fram. Loken fick därefter littera E2. Modellen användes av SJ fram till 1972.

SJ E10 1747 NOHAB 1947 (2’D-3) Oljeeldat. Avställt i Katrineholm men har varit i drift hos SÅS. Montering pågår av nytt valv i fyrboxen och allmän upprustning och målning. Lokmodellen användes i huvudsak i tunga godståg och är ett tre cylindrigt och starkt lok. Det användes in till början av 60-talet och blev därefter avställt som beredskapsånglok, därifrån SÅS köpte det. 1747 byggdes hos NOHAB för koleldning, men konverterades till oljeeldning redan före leverans. I kolfickan på tendern sitter en tank för eldningsolja, som skjuts in i fyrboxen med hjälp av ånga, sock med tryckluft från uppstarten.

B8 2 E10-1747

  • EVN 90 74 0001 747 7
  • Cylinderdiameter 450 – 610 mm.
  • Slidstyrning Walschaert.
  • Drivhjul 1400 mm
  • Löphjul 900 mm
  • Hjulbas 8600 mm
  • Materialvikt 68,3 ton + Tender G5 18,5 ton
  • Tjänstevikt 74,2 ton + Tender G5 42,0 ton
  • Längd ö.b. lok + tender 18085 mm
  • Hjulbas lok + tender 14500 mm
  • Rosteryta 2,80 kvm
  • Ångtryck 14kp/cm2
  • Dragkraft 12,1 Mp
  • Största tillåtna hastighet 70 km/t
  • Anm: Totalt byggdes och levererades 10 stycken 1947. Modellen slopades 1973 och några, inklusive 1747, levererades med oljeeldning som idag är kvar på SÅS lok.

SJ K4 793 Motala verkstad 1904 (C) Loket som SÅS startade kring och hade i drift under många år. Avställd som renoveringsobjekt, privatägd. 793 tjänstgjorde hos SJ som växlingslok, men kördes även i mindre lokaltåg. Loket avvecklades från SJ i slutet av 1950-talet och ställdes därefter av och användes sporadiskt. Det räddades dock från skrotning och även utlandsköp (England) 1973 och lade grunden till SÅS 1974. SÅS använde loket i trafiken på Slakthusbanan under många år, men på grund av dåliga tuber i pannan så ställdes loket av.

SAS_K4793 3 nr02

  • Saknar EVN-nummer = ej i trafik
  • Cylinderdiameter 450 x 559 mm.
  • Slidstyrning Allan
  • Drivhjul 1386 mm
  • Hjulbas 7050 mm
  • Materialvikt 33,1 ton
  • Tjänstevikt 40,8 ton
  • Längd ö.b. 9100 mm
  • Hjulbas 3700 mm
  • Rosteryta 1,52 kvm
  • Ångtryck 11kp/cm2
  • Dragkraft 5,9 Mp
  • Största tillåtna hastighet 60 km/t
  • Anm: Modellen har hetat K3, Ke, Kd, Kh och K4 lite beroende på hur och när de är byggda och utrustade samt ombyggda. K4 fanns i 66 exemplar och det sista loket slopades 1969. 793 byggdes tidigt om och fick överhettarslingor och littera K4. 793 är loket som lade grunden till SÅS 1974 och vart det första loket.

SJ N 1173 Atlas, Stockholm 1914 (D) Avställt i väntan på tubbyte. Var i drift under många år i SÅS och kördes både på Salthusbanan, Västbergabanan och Saltsjöbanan. Modellen N byggdes ursprungligen som växellok för tyngre växling och som ”pålok” på Malmbanan. Modellen var populär som växlingsmaskin på grund av sin snabbhet och styrka, och användes en bit in på 1970-talet på bland annat Stockholms hamnbanor och vid Stockholms Central. 1173 ställdes av som beredskapslok, men bara en kort tid efter så köpte SÅS loket.

1173 Kolning av N1173 på Slakthuset 1992

  • Saknar EVN-nummer = Ej i trafik
  • Cylinderdiameter 480 x 600 mm.
  • Slidstyrning Walschaert.
  • Drivhjul 1200 mm
  • Hjulbas 4000 mm
  • Materialvikt 44,6 ton
  • Tjänstevikt 46,4 ton
  • Längd ö.b 9900 mm
  • Rosteryta 1,70 kvm
  • Ångtryck 12 kp/cm2
  • Dragkraft 9,0 Mp
  • Kolförråd 1,5 ton
  • Största tillåtna hastighet 45 km/t
  • Anm: 48 lok av modell N byggdes och användes i tung växling och även som ”pålok” av malmtåg. Loket var vanligt på Stockholms bangårdar och kajer och användes ända fram till 1974. SÅS har haft ytterligare två N-lok, 1196 (nu hos NJM) och 1129 (nu hos MBV).

SJ S1 1921 NOHAB 1952 (‘C2′) Trafiklok i drift. Kom till SÅS 1976 och genomgick för några år sedan en genomgripande renovering. S1:orna blev SJs sista lokmodell och som levererades 1952-53. Lokmodellen innehåller många komponenter från andra ångloksmodeller och byggdes för äldre banor med dålig underbyggnad, däribland Inlandsbanan. S1:orna brottades med en del barnsjukdomar och var till en början inte speciellt omtyckta av lokpersonalen. De hade problem med ångbildning, vilket avhjälptes med att pannorna fick s.k. S-tuber, alltså en ”skruvad” panntub som sätter bättre fart på lågorna och ger större yta mot vattnet. Vårt lok har idag vanliga raka tuber då vårt behov av ånga är mindre än då loket drar tunga och långa tåg. Några av loken fick oljeeldning, men 1921 har alltid eldats med kol. Lokmodellen användes i norra och södra Sverige långt in på 1970-talet och gick därefter till skrot därifrån SÅS räddade loket. Ett lok återfinns idag i Tyskland och ett i England, i Sverige finns tre bevarade och två av dessa är i drift. En stor fördel med lokmodellen är att den inte behöver vändas, då den på grund av sin konstruktion går lika bra även ”baklänges”.

Vändning i Nynäsgård Klassik vy vid Fagersjö

  • EVN 90 74 0001 921 8
  • Cylinderdiameter 470 x 610 mm.
  • Slidstyrning Walschaert.
  • Drivhjul 1400 mm
  • Löphjul 900 mm
  • Hjulbas 10900 mm
  • Materialvikt 54,6 ton
  • Tjänstevikt 78,2 ton
  • Längd ö.b. 1400 mm
  • Rosteryta 1,84 kvm
  • Ångtryck 13kp/cm2
  • Dragkraft 8,1 Mp
  • Största tillåtna hastighet 80 km/t
  • Kolförråd 4,2 ton
  • Vattenförråd 15,0 kbm
  • Anm: S1 är den sista ånglokskonstruktionen vid SJ och totalt levererades 20 stycken. Samtliga lok var slopade 1973 och SÅS lok har alltså varit fler år i drift hos oss än hos SJ! Modellen användes i norra Sverige och i Skåne och får anses som ett ”hopkok” av tidigare beprövade lokdelar. Nämnas kan bland annat att den boggin bak är samma som fram på E10. 1921 kom till SÅS 1976 och tjänstgjorde till 1992. Sedan 2010 är loket åter i drift efter många års renovering.

SSnJ 7 NOHAB 1910 (1’C1′) Enda bevarade ångloket från SSnJ. Renoveringsobjekt. Loket är sålt 2016 till Södertälje Kommun för uppställning på Torekällbergets Friluftsmuseum. Loket står dock 161220 kvar i Västberga och inväntar transport.

SSnJ-7

  • Saknar EVN-nummer = ej i trafik
  • Slidstyrning Walschaert.
  • Drivhjul okänt mm
  • Löphjul okänt mm
  • Hjulbas okänt mm
  • Materialvikt 48,8 ton
  • Tjänstevikt okänd
  • Längd ö.b. 10340 mm
  • Rosteryta 1,75 kvm
  • Ångtryck 10kp/cm2
  • Dragkraft 7,8 Mp
  • Största tillåtna hastighet 45 km/t
  • Anm: SSnJ 7 är det enda bevarade ångloket från Saltsjöbanan och kom till SÅS 1976. Loket har därefter stått och väntat på ett fortsatt öde. Loket är ett ”våtånglok” och har alltså ingen överhettning på ångan, vilket gör loket olämpligt till längre resor utan passar bäst på småbanor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s